Livets upp och nedgångar

Livets upp och nedgångar

Det här året har mest bestått av nedgångar. Tror inte jag har varit med om ett sådant år tidigare. Känns ganska overkligt och för varje sak som händer så tänker man att nu måste det vända men det gör det inte, inte just nu i alla fall.

Det senaste var i torsdags, började redan kl 7 på morgonen är jag var på väg till jobbet. Var in på COOP på T-centralen och handlade frukost. När jag stod i kassan kände jag mig väldigt svag och konstig i kroppen, tänkte först att det berodde på att jag inte hade ätit något så jag började äta min frukost gående mot tunnelbanan. Yogurten gick i men när jag började äta smörgåsen så växte den bara i munnen och jag fick bara inte ned den, det kändes som jag hade hela magsäcken full med mat så jag slängde halva smörgåsen. Drack lite vatten medan jag väntade på tunnelbanan.

Skulle ut till Vårby och på vägen ut dit blev jag bara sämre och sämre. Fick ont i magen och det kom i kramper. Kände igen symtomen för dem har jag haft tidigare men inte så här hemskt. Visste inte om jag skulle gå ut och lägga mig på en bänk för att få hjälp eller om jag skulle fortsätta åka och försöka att ta mig dit jag skulle. Jag fortsatte med tunnelbanan och försökte att andas med lugna andetag. Det var den värsta resa jag har gjort med tunnelbana.

När jag kom till Vårby så rann tårarna och jag ringde min chef, hon bad mig försöka att ta mig upp till klienten jag skulle till, så jag kunde möta upp de andra tjejerna och lämna i från mig nycklar och sådant. När jag kom till klienten så ramlade jag bara ihop och han körde mig in till SÖS, där las jag in efter provtagning och fick i mig en massa smärtstillande. Men det hjälpte inte, efter en timme efter sista sprutan med morfin så kände jag att nu har jag så ont så jag kommer nog svimma. Det sista jag mindes var att jag ropade på en sköterska och hon frågade vad jag hette. När jag vaknade upp var jag i ett stort rum med en massa människor omkring som höll på med mig, syrgas, dropp och en massa andra nålar och provtagning.  De frågade mig en massa saker men jag kunde inte prata, bara nicka eller skaka på huvudet. När jag hade piggnat till lite så la de mig på övervak och så gjorde de ett ultraljud på magen. Sedan fick jag vänta på ett större ultraljud på gallan och gallgångarna.

Det jag hade fått var gallsten och då det gjorde så ont att jag svimmade var på grund av att stenen hade passerat igenom. När de gjorde det stora ultraljudet så var det rent och fint i gallan och gallgångarna. Tur det för jag hade verkligen inte tid för varken operation eller inläggning på sjukhuset. Efter andra ultraljudet fick jag äntligen äta lite efter att ha varit fastande sedan jag kom in.

Även om det känns som en massa tråkigheter så har jag ändå haft en del härliga, roliga, underbara händelser också. Jag är en positiv människa så det ska mycket till att knäcka mig. Jag har lätt att se de små positiva sakerna i livet. Men det känns ändå att det är ett motigt och tufft år. En av de mest roliga sakerna jag har att se fram emot är min utställning på kulturhuset i Haninge. Håller på för fullt att ta fram de bilder som ska hänga med på utställningen.

Ska försöka vara mera aktiv här på bloggen.. läser en massa härliga bloggar och blir inspirerad av att börja skriva igen.

 

1400175_10151746168006799_1441657054_o copyx

 

Annonser

4 reaktioner på ”Livets upp och nedgångar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s